Historia: Glenfarclas grundades 1836 av Robert Hay i flodens Speys dalgång på gården Rechlerich. Vissa hävdar dock att Glenfarclas grundades redan 1797. På den nuvarande ägarens rum hänger en tavla över destilleriet daterad till 1797. Destilleriet ligger på berget Ben Rinnes sluttningar väster om Dufftown och söder om Rothes. Glenfarclas betyder 'dalen med det gröna gräset'. 1865 köpte bonden John Grant destilleriet för å511.19 vilket på den tiden var en aktningsvärd summa. John var för tillfället en framgångsrik bonde med ett flertal gårdar och prisbelönt boskap som såg sin chans i den snabbt växande whiskymarknaden. Fem år senare bildades firman J & G Grant med sonen George och familjeföretaget var ett faktum. Destilleriet har sedan dess varit i ätten Grants ägo i sex generationer. Glenfarclas låg idealiskt mellan marknaden i Elgin och de många bondgårdar i Glenlivet. Det nystartade destilleriet blev det naturliga stoppet för utfodring av djur och rastplats för en 'törstsläckare'. Whiskyn blev snabbt populär, John och George spred den framgångsrikt på sina många resor. 1898 några år efter sammanslagning med en stor blandningsfirma (Pattison of Leith), genomfördes en omfattande restaurering och utbyggnad på destilleriet. Dock begärdes blandningsfirman i konkurs samma år vilket medförde svårigheter att betala av fordringsägare. Med en stor kraftansträngning under åtta år lyckades familjen betala av alla skulder och rädda kvar destilleriet i familjens ägo. I mitten på 1940-talet firade man 100-års jubileum på Austin Tea Room i Elgin. De hade dock tagit fel vad gällde årtalet då Glenfarclas grundades. Det visade sig att det årtal man firade, 1845, var hela nio år fel då Robert Hay grundade det 1836. 1960 utökades antalet pannor från två till fyra och 1974 utökades antalet pannor ytterliggare från fyra till sex. Således en tredubbling i produktion under 15 år. 1973 öppnade de ett stort modernt besökscentra.

Tillverkning: Destilleriet tar sitt vatten från Ben Rinnes sluttningar. Smält snö rinner genom ljung, torv och granit samt kommer fram rent, mjukt och lätt syrligt i närliggande källor. Sedan 1972, då Glenfarclas inte ansåg att det var kostnadseffektivt att själva mälta kornet, tar de kornet från centrala mälterier. Hordeum distichon heter det korn de använder sig av och det odlas i Moray, känt för sitt korn. Det röks med en liten del torv vilket bidrar till den röksmak man hittar i många buteljeringar. När kornet anländer mals det i fem kvarnar före mäskningen påbörjas. Mäskkaret är gjord av rostfritt stål och tillhör de största i Skottland med sina 10 meter i diameter och 16.5 tons kapacitet. En mäskning på Glenfarclas tar 11-12 timmar. Destilleriet har 12 rostfria jäskar med vardera en kapacitet på 45.000 liter. Samtliga kopparpannor är av boiling ballmodell och mäskpannorna tillhör de största i Speyside på 30.000 liter. De sex kopparpannorna drivs av en öppen gaslåga vilket innebär att det kan brännas fast ämnen i pannans botten. För att förhindra detta har de installerat kedjemattor på insidan av mäskpannorna som kontinuerligt snurrar runt. På slutet av destilleringen väntar man 20 minuter innan destilleringens 'hjärta' kommer. Under tre till fyra timmar tar de tillvara på destillatet som kommer att gå vidare för lagring. Spriten ligger då mellan 72% och 60%. Den råsprit som de nu har ligger på 68% och blandas ned med lokalt källvatten till 63,5%. Denna utblandning kommer sig av att alkoholstyrkan 63,5% anses vara optimal för att interagera med fatets trä. Glenfarclas lagrar whiskyn på framförallt två typer av fat, amerikanska ekfat på 250 liter samt spanska sherryfat på 500 liter. Faten har alltid valts ut personligen av släkten Grant för att försäkra sig om hög kvalité. Den vanligaste sammansättningen på en buteljering är en tredjedel från sherryfat och två tredjedelar från ekfat. Det finns hela 30 lagerhus på området där ett flertal kan dateras till 1880-talet. Lagerhusen (Dunnagetyp) har stora tjocka stenväggar och jordgolv där whiskyn får åldras ostört i minst åtta år. Buteljeringen sker hos Broxburn Bottlers utanför Edinburgh. Undersökningar gjorda i Edinburgh visade att Glenfarclas innehöll mest salt jämfört med ett flertal andra whiskymärken.