Historia: Pulteney Destillery grundades 1826 av James Henderson vid floden Wick utanför staden med samma namn. Namnet Wick härstammar från vikingarnas 'turne'i Skottland och betyder vik. Pultney Destillery ligger lite avsides i norra Skottland. Pulteney är det nordligaste av alla fastlandsdestillerier. Det finns inte mycket som skvallrar om att deras byggnader är ett destilleri då de mer ser ut som vanliga fabriksbyggnader. James Henderson drev redan ett destilleri (troligtvist illegalt) som han hade stor succé med. Han flyttade sina pannor närmare havet och centralorten för att enklare kunna hantera distributionen, samtidigt som han fick sin licens. 1920 köptes destilleriet av James Watson & Company Limited. Redan 1925 blev det en del av Distillery Company Limited. Produktionen var vilande mellan 1930 och 1951. Robert Cumming tog över verksamheten 1951 och 1958 genomfördes en ombyggnad och renovering. Inver House Distillers köpte Pulteney 1995. Varje flaska pryds av en traditionell fiskebåt som knyter an till staden Wicks sjöhistoria. Old Pulteney har ett smeknamn, 'The Manzanilla of the North'.

Tillverkning: Vattnet tar de från den närliggande sjön Loch Yarows. Kornet de använder är orökt och köps sedan 1959 från centrala mälterier. Malningen sker i en gammal porteus mill. Mäskkaret är av gjutjärn och deras fem jäskar är av rostfritt stål. Pulteney har två pannor. Mäskpannan var för hög när den skulle installeras vilket man löste genom att den helt sonika kapades. Den har dessutom en enorm boiling ball (se ovan) vilket resulterar i en väldigt ovanlig form. Spritpannan liknar mest gamla tiders små och portabla pannor som användes av smugglare. Båda pannorna är internt ångvärmda. Pulteneys årskapacitet ligger strax över en miljon liter. De har sju lagerhus på området som rymmer cirka 20 000 tunnor det vill säga cirka fyra miljoner liter! Tunnorna är begagnade bourbon och sherryfat. De buteljerar inte sina flaskor själva.

Historia: Verksamheten startade redan 1895 i staden Elgin i norra Skottland. Som namnet antyder var det James Gordon och John Alexander MacPhail som tillsammans startade företaget för att handla med vin och sprit. Även produkter som kaffe, te och kött som var exklusivt såldes också av företaget. Tiderna var i slutet på 1800-talet gynnsamma för vin och sprithandel och framförallt whisky i synnerhet. James Gordon hade jobbat många år som återförsäljare och hade ett omfattande kontaktnät som underlättade vid starten av det nya företaget. James Gordons goda omdöme och kunnande inom whisky gjorde att Gordon & MacPhail snabbt fick ett gott rykte inom hela Skottland. Det blev dock svåra tider för whiskydestillerier och whiskyhandlare under 1899 då ett stort whiskyföretag gick i konkurs samt att en överproduktion hade pågått under många år. Att Gordon & MacPhail inte uteslutande handlat med whisky utan även andra produkter blev deras räddning. 1915 kliver John Alexander MacPhail av företaget och John Urquhart blir James Gordons nya partner. Dock dör Gordon endast två veckor senare i en hjärtattack och Urquharts nya partner blir istället Gordons änka. 18 år senare börjar även Johns son George Urquhart inom företaget. George Urquhart jobbade inom företaget i hela 62 år. Efter första världskriget börjar företaget expandera och bland annat började de sälja whisky utomlands. Att Gordon & MacPhail gick bra berodde till stor del på framgångsrik export av whisky samt att viktiga och starka band hade knutits till de största och mest eftertraktade destillerierna i norra Skottland. När andra världskriget bröt ut hade Gordon & MacPhail det största lagret av buteljerad maltwhisky i världen. På 60-talet sålde de allt mer whisky inom Storbritannien samt utomlands. Under de år som följer stärkte Gordon & MacPhail sin position som nummer ett bland de oberoende buteljerarna och 1991 jobbade över 100 personer inom företaget. Idag finns företagets whisky i över 35 länder. 1993 köpte Gordon & MacPhail destilleriet Benromach, som då hade legat 10 år i malpåse, och kan nu inte bara titulera sig buteljerare utan även destillerare! Efter en omfattande renovering och utbyggnad installerades två helt nya pannor istället för de befintliga. Under en högtidlig ceremoni återinvigdes destilleriet 1998 av Prins Charles och produktionen startade igen. Det första fatet signerades av Prinsen och går att beskåda vid besök på destilleriet. Gordon & MacPhail har en fatpolicy som innebär att de lagrar all whisky på sina egna fat, det vill säga, de köper inga färdigtappade fat från destillerierna.

Kuriosa: Butiken på South Street i Elgin som funnits sedan grundandet 1895 är uppskattad och välbesökt av whiskyresenärer. Den byggdes ut under 2004 och har nu en hel avdelning endast för whisky. Även provningar hålls i lokalerna ovanför butiken. Cirka 800 olika sorter maltwhiskys och 600 vinsorter finns i lager. De har 16 olika serier med ca 750 olika buteljeringar. De vanligaste är: - Connoisseurs Choice - Cask Strength - Private Collection, - Benromach - Rare Old - Rare Vintage - Distillery Malts - MacPhails Collection. Connoisseurs Chioce är den största serien och buteljeras oftast på 40%. Över 40 olika destilleriet finns representerade i den serien. Cask Strength utgåvorna är något ovanligare även om allt fler (13-15) ges ut. De ligger vanligen runt 60% alkohol. Private Collection är en exklusiv serie som vänder sig till riktiga konnässörer och samlare, utgåvorna är oftast gamla och kostar därefter. Rare Old och Vintage är som namnet antyder mycket exklusiv whisky som ges ut i begränsad mängd. Med kontinuerliga priser från prestigefyllda tävlingar, välfyllda lager med många nya utgåvor på gång samt kontrakt med bl.a. Skottlands Parlament som officiell leverantör ser Gordon & MacPhails framtid onekligen positiv ut.