Kuriosa: Under 1800-talet transporterade man ofta whisky med häst eller åsna. Whiskyn lades då i mindre tunnor, så kallade "quarter casks". Men allteftersom whiskyindustrin växte och kommunikationen moderniserades ersattes de mindre faten av större och mer kostnadseffektiva fat vilka är normen idag. Dock uppmärksammades under senare tid att ett fat av mindre storlek ger 30 % mer kontakt med det viktiga och smakgivande träslaget jämfört med många av de större faten och därför väsentligt intensifierar lagringsprocessen. Laphroaig Quarter Cask skapades med detta i åtanke, och man har aktivt arbetat för att få fram den typiska smaken som mindre fat ger. Efter en första lagring på större fat, flyttas whiskyn över på Quarter Casks för all mogna färdigt i lagerhusen som ligger blott ett stenkast från Atlantkusten.

Historia: Platsen där Laphroaig ligger var optimal för smugglare och illegal destillering och det förekom länge innan Laphroaig grundades och fick licens 1826. Som 'födelseår' har man valt 1815 även om man fick licens först 1826. Som de flesta andra tidigt grundade destillerier producerade de endast för hushållsbruk, men det råkade vara så att de använde speciellt vatten som var ytterst lämpat för whiskytillverkning. Detta gjorde deras whisky till en omtalad sådan. Från början var de två bröder som startade destilleriet men 1836 köpte Donald Johnston ut sin bror Alex. Donald dog 1847. Hans son Dugald som var 11 år kunde inte överta verksamheten genast utan den uthyrdes till grannen Graham som även drev Lagavulin. 1857 tog Dugald över. Han i sin tur lämnade jordelivet 1877 och driften togs över av Alexander Johnston. Laphroaig var då som nu en eftertraktad whisky och de hade några duster med Lagavulins ägare (Mackie and Co) som tog halva Laphroaigs produktion till blended efter en gammal överenskommelse. Det var inte ett uppskattat avtal för Laphroaig så när det löpte ut 1907 sa de upp avtalet. Det gillade i sin tur inte Mackie and Co som helt sonika täppte till Laphroaigs vattenkälla med sten! Det blev utrett i en rättegång och Laphroaig vann tillbaka sitt vatten. 1908 köpte Mackie & Co över destillerichefen från Laphroaig i syfte att kopiera deras kopparpannor och skapa en identisk whisky, men det gick inte. De försökte även köpa destilleriet vid flera tillfällen men fick alltid nej. Ian Hunter tog över 1921 och moderniserade Laphroaig. Kapaciteten dubblades 1923. Ian var den som introducerade bourbonfat för lagringen. Under andra världskriget var Laphroaig en garnison och verksamheten låg i malpåse. 1954 dog Ian och han var utan arvtagare och beslöt att överlämna allt till Bessie Williamson, Ians revisors systerdotter. Hon hade börjat som sommarjobbare på 30-talet och varit Ians sekreterare. Hon var pragmatisk och insåg att Laphroaig behövde en finansiellt stark partner för att klara konkurrensen och samtidigt bevara traditionerna. Hon sålde bolaget på 60-talet till Long John. 1990 köptes det av Allied Distillers. 1994 var prins Charles på besök och delade ut ett Royal Warrant.

Tillverkning: Vattenkällan är Kilbride Dam och vattnet är mjukt och smakar torv. Eftersom det rinner på granit tar det dessutom inte upp några oönskade mineraler. Kornet som används heter optic. De mältar 30 % själva och köper resten från Port Ellen maltings. Den torv som de använder för att elda med kommer från deras egna mossar på östra sidan av Loch Indaal. När det blåser från havet finns det inga skogar som stoppar tång och sjögräs från att komma långt in på land. Det gör att torven får en annan smak än på andra ställen, vilket även kommer fram i den färdiga whiskyn. Kölnorna är från 1840. Kornet som har en ppm på 35 läggs efter torkningen för att hårdna i en månad för att sedan malas i en Porteus Mill som är närmare 60 år och installerades hos dem 1986. De har ett mäskkar som rymmer 8,5 ton och sex jäskar på 42.500 liter var. Alla är de i rostfritt stål och deras förklaring till att de inte använder trä är att rostfritt är enklare att hålla rent och fritt från oönskade partiklar/bakterier. De har totalt sju pannor varav tre är mäskpannor av lökmodell och rymmer 10.500 liter. Av de fyra spritpannorna är tre stycken på 4.700 liter och den fjärde på 9.400. Lagerhusen ligger på området och gränsar till Atlanten. De lagrar uteslutande på bourbonfat som endast använts en gång (first fills). Hälften av whiskyn säljs som single malt och resten säljs till blended industrin. 2002 producerade de 1,9 miljoner liter.

Annat: Laphroaig betyder på gaeliska 'den vackra sänkan vid den breda viken'. Laphroaigs 'fanclub' heter Friends of Laphroaig och du blir medlem genom att köpa en flaska och registrera koden på flaskan på deras hemsida. Som medlem får du också en liten bit mark utanför destilleriet (square foot of Islay).